Blogg

Depression

17 Jun 2021

Depression är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna i dagens moderna samhälle. Sjukdomen leder ofta till svårigheter med att koncentrera sig i skolan, arbetet och familjelivet. Depression är ett tillstånd av nedstämdhet, där brist på intresse och glädje över de flesta aktiviteter, trötthet och minskade energinivåer är viktiga egenskaper.

I detta inlägg kommer vi kika närmare på depression, vilka som är de vanligaste symptomen och hur man kan utesluta kroppslig sjukdom.

Hur upplevs depression?

Allvarligt deprimerade personer upplever ofta att de inte kan klara av vardagen. Det är en naturlig del av livet att ibland känna sig nedstämd, men det finns en tydlig gräns mellan de normala humörsvängningarna och en faktisk depression. Vid depression kommer det emellertid ofta inte att finnas någon extern, utlösande orsak. Sjukdomen är ofta helt oförklarlig för dem som har sjukdomen. Med andra ord är det inte fråga om en krisreaktion på en känd upplevelse. Läs mer i denna artikel om depression.

De viktigaste symptomen är:

• Brist på intresse eller glädje i vanliga aktiviteter och nöjen.
• Minskad aptit / viktminskning eller ökad aptit / viktökning.
• Minskad eller ökad mängd sömn.
• Rastlöshet.
• Mindre sexlust.
• Brist på energi, trötthet.
• Negativa tankar om sig själv, självskuld och överdriven skuld.
• Minskad koncentrationsförmåga och obeslutsamhet.
• Återkommande tankar om döden, självmordstankar och ibland självmordsförsök.

Blodprov för att utesluta kroppslig sjukdom

Numera har det blivit allt vanligare att läkaren tar ett blodprov för att utesluta brister och sjukdomar som grund till depression. Det går även som privatperson att beställa dessa blodprov via Medisera, där deras läkare kommer att kommentera om någon av blodanalyserna skulle avvika.

Chansen att bli botad i den individuella depressiva episoden är alltid god - även utan behandling. Behandlingen kan dock förkorta både längd och grad av episoden. Det är därför viktigt att du söker hjälp när symtomen börjar dyka upp. De flesta människor får bara en eller några få episoder under sin livstid. I samband med vissa typer av depression kommer det emellertid att förekomma återfall, och här kan förebyggande behandling ofta vara nödvändig.

Hur behandlas depression?

För de mildaste depressionerna räcker samtalsterapi. Ibland kommer det emellertid att finnas ett behov av att behandla med antidepressiva läkemedel. Behandling med tricykliska antidepressiva läkemedel är lika effektiva som selektiva återupptagshämmare.

I svårare fall, särskilt där patienten kan löpa självmordsrisk på grund av självmordstankar, kan det bli läge för en sjukhusvistelse. Behandlingen kan antingen vara antidepressivt läkemedel eller om detta inte fungerar så är det vanligt med elektrochockbehandling, vilket är en säker och effektiv behandling.

Kommentera →

Perception

16 Sep 2020

Perception är en process som gör att den information som tas emot via något sinnesorgan ger upphov till en upplevelse i individen. Synsinnet t.ex. tar emot information från omvärlden och sänder det vidare till occipitalloben som är den bakre delen av hjärnan. Där påbörjas den process som gör att individen ser något. Varje sinnesorgan, eller kanske snarare varje typ av sinnesreceptor, skickar information till en specifik del av hjärnan där informationen processas.

Vi säger i vardagstal att vi har fem sinnen men det är rimligt att tänka sig fler då synsinnet kan delas upp i gråskalesyn och färgsyn och känselsinnet egentligen är minst tre sinnen: beröring (ytlig beröring och rörelse), temperatur och tryck. Vi har även ett balanssinne. Detta blir för många sinnen att diskutera i termer av perception. De två perceptuella system som presenteras här är syn- och hörselperception.

Synperception

Beskrivningen av synperceptionen följer Stephen Kosslyns modell. Inte alla perceptionsforskare håller nödvändigtvis med i denna beskrivning men Kosslyn är en av de främsta auktoriteterna på området.

Kosslyns perceptionsmodell bygger på sju subsystem. Han kallar dem:

• visuell buffert
• uppmärksamhetsfönstret
• det ventrala systemet
• det dorsala systemet
• associativa minnen
• informationssökning
• uppmärksamhetsskifte.

De olika delarna presenteras nedan.

Visuell buffert

Det första subsystemet som tar emot information ifrån sinnesreceptorerna är den visuella bufferten. Detta systems huvuduppgift är att särskilja förgrund (också kallad figur) från bakgrund. Förgrundsinformationen skickas till det ventrala systemet och bakgrundsinformationen tillsammans med förgrundsinformation skickas till det dorsala systemet.

Uppmärksamhetsfönstret

Uppmärksamhetsfönstret reglerar vilken information som ska behandlas. Om det finns för lite eller för mycket information om något kan uppmärksamhetsfönstret reglera detta så att den mängd information som behövs tas in. Uppmärksamhetsfönstret påverkas av yttre stimuli såväl som interna system som styr uppmärksamheten efter de informationsbehov som finns.

Det ventrala systemet

Förgrundsinformationen bearbetas i det ventrala systemet för att identifiera och bestämma informationen enligt vissa parametrar. I det ventrala systemet, som också kallas vad-systemet, processas storlek, form, textur och färg. Om systemet kan bestämma figuren enligt dessa parametrar är det möjligt att avgöra vad det är som synreceptorerna tar in information om. Information från detta system skickas till det associativa minnet.

Fortsätt läs →

Begrepp

16 Sep 2020

Vad är ett begrepp? Ett svar är en abstrakt byggsten för våra tankar. Man behöver inte vara en språkanvändare för att tänka med hjälp av begrepp. Djur kan ha begrepp. I detta inlägg presenteras begrepp i relation till ord, begrepps hierarkiska natur, begrepp som specifika och generella samt begrepp som abstrakta eller konkreta.

I vardagstal är det vanligt att ett begrepp används synonymt med ett ord. Begrepp och ord, eller en term, är förbundna men de är inte samma sak. Ett begrepp står för innehållet av en term. Termen ”hund” är ett ljud- eller skriftmönster som omfattar eller mentalt aktiverar ett visst innehåll. Detta innehåll står för själva objektet, i det här fallet djuret som vi känner igen som en hund. Termen ”hund” är inte en hund, ser inte ut som en hund, låter inte som en hund, luktar inte som en hund och känns inte som en hund. Begreppet, som inte heller är en hund, ser ut som en hund, låter som en hund, luktar som en hund eller känns som en hund, utgör en mängd information som står för fenomenet hund genom vissa igenkännbara drag. När vi tänker på hundar är det i begrepp vi tänker. När vi pratar om hundar använder vi termer för att aktivera våra egna och andras begrepp.

Skillnaden mellan ord och begrepp

Några egenskaper som särskiljer begrepp från ord är att:

• barn har begrepp innan de kan tala
• vi kan ha flera ord för ett och samma fenomen som vi enbart har ett begrepp för
• vi kan ha ett ord som används för att prata om flera olika fenomen som vi har flera begrepp för.

En rad studier har bekräftat att barn kan särskilja en rad fenomen i världen, som katter ifrån hundar, kaninen ifrån råttor och flygplan ifrån fåglar redan vid tre månaders ålder. Att skapa ett mentalt innehåll som står för fenomen i världen kräver alltså inget språk. I dessa fall handlar det också om att gruppera fenomen av ett visst slag genom att alla katter känns igenom som katter, katt-kategorin, och att andra fenomen som hundar hör till en annan kategori.

Fenomenet katt kan ibland benämnas på flera sätt. Förutom ”katt” kan vi säga ”kisse”, ”kissekatt”, ”kissemiss” och ”misse”. Om begrepp och termer vore synonymer skulle det vara en skillnad mellan fenomenet som är sammankopplat till ”katt” och fenomenet som är sammankopplat till ”misse”. Vilken är i så fall skillnaden? Kan man peka ut att en misse har andra egenskaper eller drag än en katt? Det vi menar med en synonym är att ett ord står för samma innehåll, d.v.s. begrepp, som ett annat ord. ”Katt” och ”misse” är synonymer. Orden låter olika men står för samma fenomen i världen.

Ordet ”krona” hänger inte samman med enbart ett begrepp. ”Krona” kan användas för att tala om toppen på ett träd, toppen på en tand, huvudbonaden som en kunglighet bär, en valuta eller ett visst mynt. När ett ord, eller uttalet av ett ord, står för olika fenomen kallas det homonym. ”Krona” som i huvudbonad och ”krona” som i mynt står för olika saker men låter och skrivs likadant. Det är vad som gör dem till homonymer.

Fortsätt läs →

Vad krävs mentalt av en interimschef?

27 Jan 2020

En interimschef är en inhyrd chef som tar ett tillfälligt ledningsansvar. Det kan vara inom olika branscher och olika organisatoriska positioner. Tidsmässigt rör det sig om några månader till några år.

Ofta är denna person rekryterad via en särskild byrå, som t.ex. Brightmill, som är specialiserad på att hitta personer som är lämpliga för uppgiften. Som interimschef kan man ofta branschen men man kan inte den aktuella organisationen (om man inte har varit där förut).

Ur ett kognitionsvetenskapligt perspektiv kan man då undra vilka mentala krav som ställs för att klara att gå in i en ny organisation med ett ledningsuppdrag.

De områden som är mest centrala när det gäller ställda krav är minne, exekutiva funktioner och social kognition. En utmaning är det synsätt som kallas situerad kognition. Vi går igenom de olika områdena.

Minne

Det är vanligt att interimschefer har många års erfarenhet av en eller flera branscher samt många år från ledningspositioner. Med ökad ålder kommer vissa utmaningar på minnet. En enkel princip är att det man använder förblir alert. Använder du minnet aktivt spelar det inte så stor roll vilken ålder du har. En annan enkel princip är att ökad och långvarig stress försvårar att skapa nya minnen och återhämta gamla minnen. En interimschef behöver med andra ord hålla minnet igång och inte hamna i långvarig stress.

Det man behöver för att fungera socialt är att kunna lägga ansikten på minnet och namn på minnet. Detta brukar vara enklare för vissa än andra men det är särskilt viktigt att man regelbundet tränar på att minnas personer och gärna hänga upp det på vad som är specifikt med en viss person.

På möten är det bra att ha någon form av minnesstöd. En mötessekreterare är bra för samtliga men för egen skull behöver man föra anteckningar som man har rutin på att återvända till och följa upp för att se att man gör det man har bestämt.

Fortsätt läs →

Gott Nytt År

31 Dec 2019

Vi önskar våra läsare och följare ett Gott Nytt År.

Vilka nya landvinningar kommer att göras inom kognitionsforskning under det nya decenniet?

Kommentera →

Planering och distribuerad kognition

18 Nov 2019

Planering ingår normalt i det som kallas exekutiv kognition. Det handlar främst om bedömning, beslut, slutledning och problemlösning. Vi planerar flera gångar varje dag även om de flesta gångerna kan röra sig om ganska små vardagliga saker.

Ett typiskt exempel på planering är när man ska laga mat. Först ska man bestämma vad man ska äta och därefter planerar men inköp av varor och själva tillagningen av maten. Vid planering använder vi vår kognition, vår tankeförmåga, men i båda dessa steg av planering kan vi ta till hjälp. Man kan till exempel skriva en inköpslista så att man slipper hålla allt i minnet och riskera att glömma någon ingrediens. Vi själva tillagningen kan vi använda en kokbok för att få rätt mängd och bereda varje ingrediens i rätt ordning.

Distribuerad kognition är ett begrepp som står för när tankande och minne är utspritt utanför vårt centrala nervsystem. Det kan röra sig om allt från en post-it lapp till en superdator. När man pratar om distribuerad kognition är det lite oklart om system utanför kroppen fungerar som avlastning, stöd eller någon form av expanderad tankeförmåga.

En inköpslista kan vara en avlastning genom att man slipper minnas allt man ska köpa. Det är tacksamt när det är mycket man behöver inhandla. Minneslappen kan också vara ett stöd genom att den kompletterar den egna minnesförmågan. Om man vill försöka komma ihåg själv kan man titta på lappen då och då för att kolla hur väl man minns.

Slutligen kan man använda en inköpslapp som en karta. Den som kan sin affär väl skriver ned varorna man ska köpa i den ordning man passerar dem när man går igenom affärens hyllor och diskar. Lappen blir ett navigeringsstöd som ger en hint om vart man ska gå samtidigt som det är ett effektiviseringsredskap som talar om vart man inte behöver gå och på det viset förlora tid och fokus. När man kombinerar inköpslistan med sin kognition blir dessa system tillsammans, trots att lappen är ett enkelt redskap.

Till vår hjälp finns i dag en uppsjö appar som både avlastar, stödjer och expanderar vår tankeförmåga. Det finns appar för spel och appar för nytta. Du kan hitta appar som håller koll på när vi är ineffektiva på sociala medier, hur vi ska äta eller hur vi ska träna. En app som kan utföra enkla analyser är mer än en avlastning för minnet. Den är dels ett stöd för beslut och dels en chans att lära sig något nytt.

Fortsätt läs →

Inhibering – ibland är det klokast att låta bli

14 Aug 2019

En förmåga som skiljer människan från sina närmaste släktingar (schimpanser och bonobo) samt tidigare hominider är kreativiteten. Den kan ta sig uttryck genom att en individ ställer sig själv frågan: vad kan detta föremål användas till? Eller: vad kan detta föremål mer användas till?

Djur använder sällan verktyg men när de gör det händer det nästan aldrig att de senare undersöker vad verktyget mer kan vara bra till. Objektet är funktionellt fixerat. Så är det vanligtvis också för människan. Ett exempel är en skruvmejsel. En skruvmejsel är ett medel för att skruva i skruv med. Om målet är att skruva i skruv så är skruvmejseln det självklara medlet. En vuxen som får se sitt barn göra något annat än skruva i skruv med en skruvmejsel kan bli upprörd. Det finns en viss benägenhet att fixera skruvmejselns användningsområde. Men, med ett litet mått av kreativitet har många dock kommit på att skruvmejseln duger väldigt bra till att bända upp locket på en färgburk. Ett och annat barn har dessutom kommit på att skruvmejseln, om man håller den upp och ned, påminner om en sladdlös mikrofon med antenn nedtill. Därför förekommer det att barn låtsas att de är artister med en skruvmejsel i handen (tidigare var det vanligare att de använde hopprep då handtaget påminde om mikrofonen och repet påminde om mikrofonsladden).

Att komma på hur något fungerar är en sak. Att komma på vad något skall användas till, d.v.s. som medel för att uppnå ett visst mål, är svårare. Ännu svårare är det att komma på att ett visst medel kan användas till att uppnå olika mål eller ett visst mål kan uppnås med olika medel. Detta beror på några unika förmågor som människan har men som andra djur saknar. Det första är mål-medel-relationen. Det andra är att stödja eller instruera varandra (det vanliga är att en äldre individ instruerar en yngre). Det tredje är kreativitet eller något som kan kallas funktionell frihet.

Fortsätt läs →

Minnessystem

2 May 2019

Av: MJ

Minne är inte en entydig företeelse och människan är inte utrustad med ett minnessystem utan flera. Minnen kan vara av så olika slag som att minnas en resa man varit med om, minnas betydelsen av ett ord, hur man räknar ut en ekvation, hur man ska bete sig i en viss social situation, hur man slår till en tennisboll när man servar eller hur man tar sig till affären. Alla dessa olika typer av minnen hanteras genom att flera olika minnessystem separat är involverade för respektive typ. Människan har alltså flera olika minnessystem och hon är inte ensam om det. Vi kan se att även t.ex. makaker och schimpanser har en mångfald minnessystem. Samtidigt är människan unik i vissa avseenden, och dessa ska lyftas fram nedan

Den grundläggande distinktionen är mellan långtidsminne och korttidsminne. Korttidsminne benämns i detta fall som arbetsminne men har en kort tidsrymd. Arbetsminnet hanterar information i några sekunder innan det försvinner eller lagras i långtidsminnet. Långtidsminnet är vår lagringsenhet för att spara information under lång tid, från några minuter till hela livet. Det är framför allt långtidsminnet som är uppdelat i många undersystem. Dessa presenteras ingående nedan. Därefter tas arbetsminnet upp lite mer i detalj. Några unika aspekter av mänskligt minne tas också upp.

Fortsätt läs →

Hur är kognition relaterat till personlighetsdrag?

8 Apr 2019

Av: MJ

Du som är intresserad av kognitionsforskning och är intresserad personlighetsforskning kanske har fundera på hur dessa två fält inom psykologi är kopplade till varandra. Det har inte gjorts särskilt många studier men det finns vissa tänkbara anknytningar.

Dels har det som på engelska kallas Need for Cognition studerats och det är ett tänkt personlighetsdrag där de som har höga poäng på detta test gillar att tänka abstrakt och att lösa tankenötter. De som hamnar på motpolen vill inte ägna allt för mycket tid på att resonera och klura ut saker. Detta personlighetsdrag har en väldigt stark korrelation till ett av personlighetsdragen i femfaktormodellen.

Femfaktormodellen består, som man kan ana av namnet, av fem personlighetsdimensioner. Den första har med hur emotionellt stabil man är. Dimension nummer två har att göra med hur socialt orienterad och fysiskt aktiv man är. Den tredje dimensionen beskriver hur öppen för nyheter man är och det är denna dimension som korrelerar med Need for Cognition. Högre grad av Need for Cognition korrelerar med högre grad av öppenhet.

När vi går vidare till dimension nummer fyra handlar den om hur självcentrerad man är. Den som är lite självcentrerad kan istället sägas vara andracentrerad. Den femte och sista dimensionen har att göra med hur välorganiserad man är. Vissa är ordningsamma och planerar tillvaron medan andra tar saker som de kommer. Du kan läsa mer ingående om femfaktormodellen här.

Eftersom det är hög korrelation mellan femfaktormodellens tredje dimension och Need for Cognition kan man gå direkt på femfaktormodellen och titta på hur de fem dimensionerna relaterar till kognition.

Den första dimensionen har alltså med hur emotionellt stabil man är. Den som är emotionellt instabil anses vara neurotisk. Neurotiska personer styrs mer av hur de känner, särskilt den oro de känner, inför något vilket färgar tankarna om detta något. I en omfattande studie kunde man se att emotionellt stabila hade lätt för att tänka kring ämnen som ligger inom matematik och naturvetenskap. Detta faller sig mindre självklart för en neuratisk person.

Personer som är antingen extroverta eller introverta har påtagliga språkfärdigheter men de extroverta använder dem i första hand ansikte mot ansikte medn de introverta använder dem i text (de är också duktiga på att läsa). Extroverta personer kommer långt genom sina språkförmågor då de lätt nätverkar och utvecklar en social kompetens (här kan man läsa in social kognition). De är kvicka i tanken. Introverta personer anses istället vara eftertänksamma och analytiska. De tar sig tid att gå igenom stora mängder data för att göra stabila bedömningar och fatta väl avvägna beslut.

Öppenhet för nyheter och dess motpol som innebär att vara traditionell har många kopplingar till kognition. Den mest påtagliga och välbefästa genom studier är att personer som har höga poäng på öppenhet också får höga poäng på intelligenstest. Dessa personer är också ofta mer kreativa i den mån det går att mäta. De har en tendens att tänka okonventionellt. Motpolen är mer handgriplig och väljer att tänka i välkända spår.

Den mest uppebara kopplingen mella kognition och om man är själv- eller andracentrerad hänger ihop med hur empatisk man är. En del tänker att empati är att känna med andra men det är snarare att man kan förstå, kognitivt, hur andra känner i en given situation trots att man själv känner något annat. Personer som är andracentrerade har mer av denna förmåga.

Slutligen har vi de ordningsamma. De är bra på att formulera mål och att strukturera tillvaron. Detta är rent kognitiva förmågor. Ju mer detaljerade målen är desto tydligare ser de vad de behöver göra. Planering och organisering blir då nästa steg och det bygger också på förfinade kognitiva förmågor.

Sammantaget kan man se att det finns relationer mellan olika aspekter av kognition och de fem personlighetsdimensionerna. Men tanke på hur många olika sidor av kognition vi känner till är det endast ett fåtal som kan kopplas till personlighetsdrag. Det är inte säkert att det är fler men ytterligare forskning behövs för att klargöra i vilken utsträckning personlighetsdrag påverkar eller står i direkt samband med kogntiva förmågor.

Du kanske känner till någon sådan forskning...

Kommentera →

Myten om vänster och höger hjärnhalva

30 Mar 2019

Av: MJ

Jag stöter ofta på människor som pratar om skillnaden mellan vänster och höger hjärnhalva. Hur står det egentligen till? Är det en myt att vänster hjärnhalva är logisk och att höger hjärnhalva är känslosam och kreativ? Jag har svårt att tro på denna uppdelning.

Det finns skillnader mellan hjärnhalvorna. Fokus bör trots det ligga på vad hjärnhalvorna gör tillsammans i ett givet ögonblick. För att hanteringen av en uppgift ska fungera så optimalt som möjligt behöver hjärnan ägna sig åt parallell processning. Det vore slöseri med hjärnkraft om båda hjärnhalvorna gjorde exakt samma sak. Varje process kräver energi och att utföra dubbla processer kräver dubbelt med energi. Det är heller inte säkert att det går fortare om båda hjärnhalvora gör samma sak eftersom det betyder att processen i delar måste bli seriell. När hjärnan delar upp processningen i två hjärnhalvor kan parallell processning öka upp hastigheten samtidigt som den minskar energiåtgången. Det är med andra ord mest effektivt att hjärnhalvorna gör olika saker.

Att hjärnhalvorna vid en given uppgift gör olika saker betyder inte att hjärnhalvorna är specialiserade på språk, kreativitet osv. När vi är kreativa använder vi båda hjärnhalvorna. Det vore slöseri med tid om bara en hjärnhalva skulle processa allt som krävs för att komma på något nytt eftersom det skulle kräva mängder av seriella processer. Alltså är det mer optimalt att båda hjärnhalvorna är involverade parallellt vid problemlösning och kreativa processer. Detsamma gäller språkanvädning. Det verkar som att vi både producerar och tolkar språk i vänster hjärnhalva men det är bara en liten del av allt som sker när vi kommunicerar och tolkar andras kommunikation. Vi använder båda hjärnhalvorna men för att processa lite olika aspekter av kommunikationen.

Den som påstår att vi förlorar språkförmågan om en viss del av hjärnan, i den ena hemisfären, skadas glömmer att vi enbart förlorar en aspekt av språkförmågan. Att det förefaller störa ut hela språket visar bara hur komplex den totala språkanvändningen är, inte att språket sitter i en viss del av hjärnan som är belägen i en viss hjärnhalva. Det finns utan tvekan specialiserade regioner i hjärnan men dessa utgör bara en del av många som är aktiva när vi producerar och tolkar kommunikation. Detta framgår tydligt vid hjärnskanning. Stora delar av hjärnan är aktiv när vi kommunicerar, i båda hjärnhalvorna.

Hjärnan fungerar distribuerat. Det betyder att stora delar av hjärnan är aktiv. Samtidigt som detta motbevisar myten om en uppdelning av hjärnhalvorna stärker den synen på hjärnan som robust. Att förmågan att producera språk är distribuerad innebär att vi har kvar en stor del av språkförmågan om någon del blir skadad. Detta ökar möjligheterna att få tillbaka språkförmågan då någon del av hjärnan kan ta över den skadade delens uppgifter. En annan aspekt som gör hjärnan robust är att det faktiskt finns delar av hjärnan som kan göra nästan samma sak. Om den ena regionen blir skadad kan den andra helt ta över. Detta motsäger inte ett slöseri av energi då det inte är nödvändigt att två regionen som kan processa likvärdigt inte nödvändigtvis måste göra det samtidigt. En region kan vila medan den andra arbetar.

Om du hittills har trott på idén att höger och vänster hjärnhalva bidrar till helt olika funktioner kan du släppa den tanken nu. Det vore att underskatta evolutionen. Det har tagit lång tid för människan att bli så energieffektiv som hon är. Vår hjärna är proportionerligt överdimensionerad jämfört med alla andra arter på jorden. För att den ska vara möjlig att hålla i drift utan att vi måste äta hela vår vakna tid måste den vara energieffektiv. Det blir den bara genom att distribuera processerna. Fundera på det.

 

Kommentera →

Djur som skapar konst

15 Mar 2019

Kan andra djur än människor skapa konst? Den frågan behöver brytas ned till en rad delfrågor:

• Kan djur avbilda ting?
• Kan djur hantera målarverktyg?
• Kan djur skapa något av konstnärligt värde?

Vi tittar på frågorna var för sig.

Kan djur avbilda ting?

Att rita av något är ett sätt att avbilda. Vi människor avbildar både människor, djur och växter (inklusive frukter). Finns det några tecken på eller bevis att djur kan detta? Det finns exempel på hur elefanter, i alla fall en elefant, kan avbilda både direkt och ur minnet. Elefanten på bilderna nedan kan avbilda både blommor och elefanter.

 

 

Att avbilda elefanter antyder att de har en uppfattning om dess likar. Det betyder dock inte nödvändigtvis att de har en själv uppfattning som motsvarar människans men det är högst troligt. Att kunna avbilda ur minnet kräver stabila och detaljerade mentala representationer. Detta kan vara nog för att tänka kring abstrakta ting som mentala tillstånd, d.v.s. att man själv är en tänkande och kännande varelse.

Kan djur hantera målarverktyg?

Elefanten ovan är ett tydligt exempel på att djur kan använda penslar, färger och dukar (eller andra ytor att måla på). Elefanten har en snabel med mängder av muskler som gör det möjligt att hantera finmotorik på den nivå som krävs för att kunna måla så detaljerat som i fallet med blommorna.

Ett mer uppseendeväckande exempel är grisen Pigcasso som målar med munnen. Grisen var på väg till slakt men räddades och det visade sig därefter att den hade talang för bildkonst. Därav namnet Pigcasso. Grisen har tillräckligt god kontroll över penseln att den kan få färgen på duken och i sammanhängande streck. Det är dock oklart om grisen lyckas måla enligt vissa intentioner.

Kan djur skapa något av konstnärligt värde?

Elefantens verk har sålts på auktion för flera tusen. Det besvarar frågan om djurs konst kan ha ett värde. Det kan ha ett egenvärde för utföraren, konstnären, och ett värde för den som får avnjuta verket. Den senare är uppenbarligen intresserad av att betala relativt stora summor för konsten.

Den sista tanken man bör ha med sig är att ytterst få observerade elefanter och grisar målar. Pigcasso är troligtvis världens enda målande gris. Detta är med andra ord mycket ovanligt. Vilka konsekvenser det får för vilken kognition vi tillskriver dessa djur är något oklart. Anmärkningsvärt är det definitivt.

Känner du till andra djur som kan måla eller skapa konstverk?

Läs också om AI som skapar konst.

Kommentera →

Kan kognitiv träning öka generell kognition?

14 Jan 2019

Av: Mikael Jensen

Generell kognition, som på engelska kallas General Cognitive Ability (GCA), är en annan benämning på det vi kallar intelligens eller G-faktorn. Det är en bred kognitiv förmåga som har en bred inverkan på en rad andra förmågor. Det går att diskutera om G-faktorn över huvud taget finns men det är inte fakus för detta inlägg. Här ska jag ta upp om man kan träna upp specifika förmågor som ger effekt på den generella kognitionen. Man kan kalla det en överföringseffekt (transfereffekt) eller en bieffekt. Denna koppling och effekt har diskuterats och studerats vida. Någon konsensus har inte uppnåtts hittills. Nu hävdar Giovanni Sala och Fernand Gobet (2019) i en nypublicerad artikel i Trends in Cognitive Sciences att de genom en rad metaanalyser har ett svar en gång för alla.

Svaret på deras metaanalys, en statistisk sammanställning av ett stort antal studier, är att det inte går att träna upp specifika kognitiva förmågor och få en effekt på generell kognition. Grundantagandet bakom denna icke-effekt är att (domän)specifika förmågor inte kan överföras till andra (domän)specifika förmågor eller till generella förmågor. Den enda tänkbara riktning är från generell till specifik. Att uppnå en effekt från en (domän)specifik förmåga till en annan förmåga kallas avlägsen transfer. Detta studeras ofta inom expertstudier och lärandestudier. I dessa fall är avlägsen transfer minimal. Sala och Gobet menar nu att så också är fallet för kognitiva förmågor.

Fortsätt läs →

Drömmer androider om elektriska får?

2 Jan 2019

Av: Mikael Jensen

Science fiction-författaren Philip K. Dick gav 1968 ut romanen Do androids dream of electric sheep? Romanen ligger till grund för filmen Blade Runner (1982) regiserad av Ridley Scott med Harrison Ford i huvudrollen.

Den intressanta frågeställningen i filmen är hur man ska se på de androider som inte bara ser ut som människor utan också agerar som människor och i någon mening tänker/känner som människor. Det finns ett fåtal androider som inte vet att de är androider för att de har minnen implanterade i sina system. De tror att de har 'levat' längre än de faktiskt har. Därför är de extra svåra att avslöja som androider.

Romanens titel framstår som aningen naiv eller rent av korkad. Om androider drömmer, varför skulle de drömma om elektriska får? Den väsentliga frågan som bör ställas är om de skiljer sig från människor i vad de drömmer. Vad drömmer människor om? Eftersom djur är sällsynta i den värld där Blade Runner utspelar sig finns det nästan inga får man kan stöta på. Det finns elektriska får som ser ut som autentiska får. Om någon varelse drömmer om får är det troligt att de drömmer om ett elektriskt får. Om en android över huvud taget drömmer och skulle drömma om ett får är det sannolikt elektriskt.

Fortsätt läs →

Kognitiv utveckling är alltid aktuellt

1 Jan 2019

Av: Mikael Jensen

Kognitiv utveckling är ett stort fält inom kognitionsvetenskap. Det blir kanske mer uppenbart när man inser att utveckling täcker in både en ontogenetisk utveckling och en fylogenetisk. Den ontogenetiska utvecklingen står för den utveckling som en individ genomgår från födseln upp till vuxen ålder. Den fylogenetiska utvecklingen är den utveckling en art genomgår ur ett evolutionärt perspektiv. Det bör inbegripa alla de utvecklingssteg som föregick det utvecklingssteg som arten befinner sig i nu.

Stanley Hall (1844-1924), professor i psykologi och pedagogik, med flera föreslog att en individs utveckling är en rekapitulation av artens evolutionära utveckling. Tanken är spännande men troligtvis fel. Tiden i livmodern som är vattenfylld skulle t.ex. stå för artens tidiga steg som vattenlevande organism. Problemet med detta antagande är att endast de första månaderna av fostrets utveckling påminner om en fisk eller ett reptilliknande stadium. Därefter ser fostret ut som ett däggdjur och däggdjur lever sällan i vatten. I alla fall inte våra förfäder. Man kan nog acceptera att det finns vissa paralleller mellan den ontogenetiska utvecklingen och den fylogenetiska men för det mesta har dessa utvecklingsprocesser lite med varandra att göra.

Fortsätt läs →