Kognitionsvetenskap

om mänskligt tänkande

Blogg

Följ denna blogg för att få nyheter från fältet, läsa om kognitionsvetenskapliga problem och ta del av diskussioner om centrala ämnen.

 

Djur som skapar konst

15 mar 2019

Kan andra djur än människor skapa konst? Den frågan behöver brytas ned till en rad delfrågor:

  • Kan djur avbilda ting?
  • Kan djur hantera målarverktyg?
  • Kan djur skapa något av konstnärligt värde?

Vi tittar på frågorna var för sig.

Kan djur avbilda ting?

Att rita av något är ett sätt att avbilda. Vi människor avbilda både människor, djur och växter (inklusive frukter). Finns det några tecken på eller bevis att djur kan detta? Det finns exempel på hur elefanter, i alla fall en elefant, kan avbilda både direkt och ur minnet. Elefanten på bilderna nedan kan avbilda både blommor och elefanter.

 

 

Att avbilda elefanter antyder att de har en uppfattning om dess likar. Det betyder dock inte nödvändigtvis att de har en själv uppfattning som motsvarar människans men det är högst troligt. Att kunna avbilda ur minnet kräver stabila och detaljerade mentala representationer. Detta kan vara nog för att tänka kring abstrakta ting som mentala tillstånd, d.v.s. att man själv är en tänkande och kännande varelse.

Kan djur hantera målarverktyg?

Elefanten ovan är ett tydligt exempel på att djur kan använda penslar, färger och dukar (eller andra ytor att måla på). Elefanten har en snabel med mängder av muskler som gör det möjligt att hantera finmotorik på den nivå som krävs för att kunna måla så detaljerat som i fallet med blommorna.

Ett mer uppseendeväckande exempel är grisen Pigcasso som målar med munnen. Grisen var på väg till slakt men räddades och det visade sig därefter att den hade talang för bildkonst. Därav namnet Pigcasso. Grisen har tillräckligt god kontroll över penseln att den kan få färgen på duken och i sammanhängande streck. Det är dock oklart om grisen lyckas måla enligt vissa intentioner.

Kan djur skapa något av konstnärligt värde?

Elefantens verk har sålts på auktion för flera tusen. Det besvarar frågan om djurs konst kan ha ett värde. Det kan ha ett egenvärde för utföraren, konstnären, och ett värde för den som får avnjuta verket. Den senare är uppenbarligen intresserad av att betala relativt stora summor för konsten.

Den sista tanken man bör ha med sig är att ytterst få observerade elefanter och grisar målar. Pigcasso är troligtvis världens enda målande gris. Detta är med andra ord mycket ovanligt. Vilka konsekvenser det får för vilken kognition vi tillskriver dessa djur är något oklart. Anmärkningsvärt är det definitivt.

Känner du till andra djur som kan måla eller skapa konstverk?

 

Kan kognitiv träning öka generell kognition?

14 jan 2019

Av: Mikael Jensen

Generell kognition, som på engelska kallas General Cognitive Ability (GCA), är en annan benämning på det vi kallar intelligens eller G-faktorn. Det är en bred kognitiv förmåga som har en bred inverkan på en rad andra förmågor. Det går att diskutera om G-faktorn över huvud taget finns men det är inte fakus för detta inlägg. Här ska jag ta upp om man kan träna upp specifika förmågor som ger effekt på den generella kognitionen. Man kan kalla det en överföringseffekt (transfereffekt) eller en bieffekt. Denna koppling och effekt har diskuterats och studerats vida. Någon konsensus har inte uppnåtts hittills. Nu hävdar Giovanni Sala och Fernand Gobet (2019) i en nypublicerad artikel i Trends in Cognitive Sciences att de genom en rad metaanalyser har ett svar en gång för alla.

Svaret på deras metaanalys, en statistisk sammanställning av ett stort antal studier, är att det inte går att träna upp specifika kognitiva förmågor och få en effekt på generell kognition. Grundantagandet bakom denna icke-effekt är att (domän)specifika förmågor inte kan överföras till andra (domän)specifika förmågor eller till generella förmågor. Den enda tänkbara riktning är från generell till specifik. Att uppnå en effekt från en (domän)specifik förmåga till en annan förmåga kallas avlägsen transfer. Detta studeras ofta inom expertstudier och lärandestudier. I dessa fall är avlägsen transfer minimal. Sala och Gobet menar nu att så också är fallet för kognitiva förmågor.

Drömmer androider om elektriska får?

2 jan 2019

Av: Mikael Jensen

Science fiction-författaren Philip K. Dick gav 1968 ut romanen Do androids dream of electric sheep? Romanen ligger till grund för filmen Blade Runner (1982) regiserad av Ridley Scott med Harrison Ford i huvudrollen.

Den intressanta frågeställningen i filmen är hur man ska se på de androider som inte bara ser ut som människor utan också agerar som människor och i någon mening tänker/känner som människor. Det finns ett fåtal androider som inte vet att de är androider för att de har minnen implanterade i sina system. De tror att de har 'levat' längre än de faktiskt har. Därför är de extra svåra att avslöja som androider.

Romanens titel framstår som aningen naiv eller rent av korkad. Om androider drömmer, varför skulle de drömma om elektriska får? Den väsentliga frågan som bör ställas är om de skiljer sig från människor i vad de drömmer. Vad drömmer människor om? Eftersom djur är sällsynta i den värld där Blade Runner utspelar sig finns det nästan inga får man kan stöta på. Det finns elektriska får som ser ut som autentiska får. Om någon varelse drömmer om får är det troligt att de drömmer om ett elektriskt får. Om en android över huvud taget drömmer och skulle drömma om ett får är det sannolikt elektriskt.

Kognitiv utveckling är alltid aktuellt

1 jan 2019

Av: Mikael Jensen

Kognitiv utveckling är ett stort fält inom kognitionsvetenskap. Det blir kanske mer uppenbart när man inser att utveckling täcker in både en ontogenetisk utveckling och en fylogenetisk. Den ontogenetiska utvecklingen står för den utveckling som en individ genomgår från födseln upp till vuxen ålder. Den fylogenetiska utvecklingen är den utveckling en art genomgår ur ett evolutionärt perspektiv. Det bör inbegripa alla de utvecklingssteg som föregick det utvecklingssteg som arten befinner sig i nu.

Stanley Hall (1844-1924), professor i psykologi och pedagogik, med flera föreslog att en individs utveckling är en rekapitulation av artens evolutionära utveckling. Tanken är spännande men troligtvis fel. Tiden i livmodern som är vattenfylld skulle t.ex. stå för artens tidiga steg som vattenlevande organism. Problemet med detta antagande är att endast de första månaderna av fostrets utveckling påminner om en fisk eller ett reptilliknande stadium. Därefter ser fostret ut som ett däggdjur och däggdjur lever sällan i vatten. I alla fall inte våra förfäder. Man kan nog acceptera att det finns vissa paralleller mellan den ontogenetiska utvecklingen och den fylogenetiska men för det mesta har dessa utvecklingsprocesser lite med varandra att göra.