Kognitionsvetenskap

om mänskligt tänkande

Drömmer androider om elektriska får?

Av: Mikael Jensen

Science fiction-författaren Philip K. Dick gav 1968 ut romanen Do androids dream of electric sheep? Romanen ligger till grund för filmen Blade Runner (1982) regiserad av Ridley Scott med Harrison Ford i huvudrollen.

Den intressanta frågeställningen i filmen är hur man ska se på de androider som inte bara ser ut som människor utan också agerar som människor och i någon mening tänker/känner som människor. Det finns ett fåtal androider som inte vet att de är androider för att de har minnen implanterade i sina system. De tror att de har 'levat' längre än de faktiskt har. Därför är de extra svåra att avslöja som androider.

Romanens titel framstår som aningen naiv eller rent av korkad. Om androider drömmer, varför skulle de drömma om elektriska får? Den väsentliga frågan som bör ställas är om de skiljer sig från människor i vad de drömmer. Vad drömmer människor om? Eftersom djur är sällsynta i den värld där Blade Runner utspelar sig finns det nästan inga får man kan stöta på. Det finns elektriska får som ser ut som autentiska får. Om någon varelse drömmer om får är det troligt att de drömmer om ett elektriskt får. Om en android över huvud taget drömmer och skulle drömma om ett får är det sannolikt elektriskt.

En närbesläktad fråga är om artificiell intelligens drömmer ett artificiellt innehåll. Bygger inte alla drömmar på verkligt stoff? Även om vårt psyke vrider till verkligheten rejält och kombinerar händelser och objekt som aldrig skulle hänga ihop i verkligheten är det fortfarande verkligt stoff. Är de drömmar som en artificiell intelligens drömmer inte sammansatta av verkligt stoff? Om de inte är det får man fråga sig var detta stoff kommer ifrån och om det är möjligt att det är artificiellt.

Den andra centrala frågan som boken och filmen väcker är skillnaden mellan androider och människor. Enligt Philip K. Dick är det avsaknaden av empati som skiljer androider från människor. Annars är de väldigt lika. Vissa filosofer som Shaun Nichols menar att en av de förmågor som psykopater saknar är empati. Om han har rätt skulle alltså androider vara som psykopater eller tvärt om. Psykopater är som Dicks androider. Är det en rimlig slutsats?

Det finns en brist här i vad som menas med empati. Den första frågan man måste ställa sig är om empati förutsätter egna känslor. Vi säger ofta att man känner empati men räcker det inte att man förstår vad någon annan känner för att det ska kvalificeras som empati? Den andra frågan är om man har empati för att man kan spegla någon annans känslor. Många forskare hävdar att spegling av känslor är empati. Om någon känner sig ledsen och ser ledsen ut är man empatisk om man ser ledsen ut och därmed känner sig ledsen. Är det inte uppenbart vilka problem detta för med sig.

Jag skulle säga att detta är en, ibland, värdefull egenskap men att empati mycket väl kan vara förmågan att känna igen någon annans känslor, förstå att den andra har dessa känslor (och troligtvis förstå varför) utan att själv behöva vara i samma känslomässiga tillstånd. Faktum är att det ofta är till vår nackdel att känna som den andra. Är det verkligen nödvändigt för en sjuksköterska som vårdar någon som är rädd och har smärtor att känna samma sak för att vara empatisk? Det skulle bara göra yrket svårhanterligt och outhärdligt i längden. Empati är rimligtvis att trots att man känner något annat än den andra förstå den andras känslor och om möjligt agera för att stötta den andra.

Vad jag vill landa i är att empati så som det helst beskrivs huvudsakligen är en kognitiv förmåga snarare än en emotionell. Att känna igen känslor, att kunna bedöma någon annans känslotillstånd är en kognitiv förmåga. Vissa kanske saknar denna förmåga att bedöma vilka känslor någon annan känner. Det medför helt klart en brist. Den största bristen innebär dock att man har förmågan att bedöma andras känslotillstånd men ändå negligera dessa. Vad är värst? Att ha empati men ändå agera mot andra så att situationen blir värre för dessa eller att inte förstå vad andra känner? Den senare kan då inte betraktas som grym eftersom den inte förstår att konsekvenserna av sina handlingar är grymma (får andra att känna obehag). Den som har empati men ändå plågar någon annan (tänk bort BDSM) kan inte vara annat än grym.

I filmen Blade Runner väljer den siste androiden som Harrison Fords karaktär jagar att rädda honom från att dö. Det gör 'han' innan han själv kort därefter 'dör'. I den föregående scenen var det uppenbart att androiden försökte skada Fords karaktär. Var detta beteende, att rädda honom från döden, ett fall av bristande empati? Behöver man empati för att rädda någon från döden? Uppnådde 'han' någon form av empati när 'han' såg hur skört livet kan vara? Går det att vara barmhärtig utan empati? Anta följande: Jag lider inte men jag uppfattar att du lider. Som en följd av detta hjälper jag dig att komma undan ditt lidande. Ingen av oss lider längre. Kan jag uppleva att du lider utan empati? Kan jag agera hjälpsamt i detta fall utan empati? Om svaret är ja på dessa frågor behöver hjälpande androider inte empati.

Slutligen skulle jag vilja påstå att Dick, och alla andra som tänker sig att skillnaden mellan människor och androider är förekomsten av empati, har överskattat förmågan att känna empati. Det finns gott om studier som tillskriver råttor någon grad av empati. De kan avstå belöningar för att deras granne, en annan råtta, ska slippa lida. De kan hjälpa andra ur fångenskap utan att själva få någon fördel av det.

Vad skulle du säga är en rimlig skillnad mellan människor och androider när androider är så välutvecklade att vi inte kan se skillnaden? Är skillnaden kognitiv? Emotionell? Något annat? Behöver dessa androider implanterade minnen eller kan de förvärva minnen på egen hand som gör dem människolika? Dela gärna med dig av dina funderingar.

2 jan 2019