Kognitionsvetenskap

om mänskligt tänkande

Kognitiv utveckling är alltid aktuellt

Av: Mikael Jensen

Kognitiv utveckling är ett stort fält inom kognitionsvetenskap. Det blir kanske mer uppenbart när man inser att utveckling täcker in både en ontogenetisk utveckling och en fylogenetisk. Den ontogenetiska utvecklingen står för den utveckling som en individ genomgår från födseln upp till vuxen ålder. Den fylogenetiska utvecklingen är den utveckling en art genomgår ur ett evolutionärt perspektiv. Det bör inbegripa alla de utvecklingssteg som föregick det utvecklingssteg som arten befinner sig i nu.

Stanley Hall (1844-1924), professor i psykologi och pedagogik, med flera föreslog att en individs utveckling är en rekapitulation av artens evolutionära utveckling. Tanken är spännande men troligtvis fel. Tiden i livmodern som är vattenfylld skulle t.ex. stå för artens tidiga steg som vattenlevande organism. Problemet med detta antagande är att endast de första månaderna av fostrets utveckling påminner om en fisk eller ett reptilliknande stadium. Därefter ser fostret ut som ett däggdjur och däggdjur lever sällan i vatten. I alla fall inte våra förfäder. Man kan nog acceptera att det finns vissa paralleller mellan den ontogenetiska utvecklingen och den fylogenetiska men för det mesta har dessa utvecklingsprocesser lite med varandra att göra.

Det är också intressant att jämföra människans ontogenetiska utveckling med andra arters ontogenetiska utveckling. Om man t.ex. jämför människan med hästen så är det uppenbart att nyfödda hästar mycket kort efter födseln har en motorik som ligger nära den vuxna hästen medan den nyfödda människan är tämligen hjälplös rent motoriskt. I denna jämförelse får man dock inte glömma vad spädbarn kan göra med ansikte och händer. Där är den motoriska utvecklingen ganska långt gången. Om man istället jämför schimpanser med människor kan man se att en vuxen schimpans har en kognitiv förmåga som på flera områden är likvärdig med ett barn mellan ett och två år. Här ska man inte göra feltänket att de få och mycket unika schimpanser som har uppvisat avancerade kognitiva förmågor som överstiger många treåringars förmåga enbart är undandtag på individnivå som inte säger så mycket om schimpansen som art. Att vi har några enstaka individer med IQ över 180 säger inte så mycket om människan som art. Dessa individer är exceptionella undantag.

Det som främst utvecklas hos människan som sticker ut jämfört med andra arter är, skulle jag säga, våra exekutiva funktioner. Vi har en processförmåga när det gäller arbetsminne, bedömning, problemlösning, kreativitet och slutledning som utmärker sig. Människan har också en tidig, kraftfull och precis förmåga att imitera vilket skiljer sig i många avseenden mot andra arter. Vi har också förmågan att använda symboler vilket andra arter verkar sakna (några inidivider undantagna). Om dessa kapaciteter ligger till grund för andra förmågor som theory of mind och språkförmågan kan diskuteras men det är samtidigt så att de två senare också sticker ut i jämförelse med andra arter.

Att våra händer är utformade som de är bidrar till en stor del till vår verktygsanvänding. Det i sig är sannolikt inte nog. Vi skulle inte kunna utveckla verktyg utan förmågan att hantera mentala bilder på den nivå vi gör och att vara kreativa på det sätt vi är. Verktygsanvändande och utvecklingen av teknologi är en effekt av vår exceptionella kognition och inte tvärt om som vissa vill göra gällande. Det är inte rimligt att anta att vår teknologi gör att vi utvecklar vår tankeförmåga. De senaste studierna pekar snarare i motsatt riktning. Vår användning av smartphones riskerar att göra oss dummare och förändra vår kognition till det sämre. Detta är under ständig diskussion så vi fastslår inget men det ser inte ljust ut.

Många blir nyfikna och intresserade när man pratar om artens evolution och förfäders kognitiva förmågor och kapacitet. Det vi vet baseras på arkeologi och de fynd som huvudsakligen består av sten och ben. Det handlar främst om stenverktyg och om kranier. En del stenverktyg är så avancerade att det krävs avancerad kognition för att skapa dem och använda dem. Storleken på kranierna säger i sig inte så mycket men jämförelsen mellan t.ex. homo habilis och homo erectus antyder både att den totala volymen ökar vilket kan betyda att den totala processkraften ökar och att vissa delar av hjärnan har utvecklats vilket betyder att en viss specialisering har ägt rum. Specialiseringen kan handla om sociala emotioner, social kognition, inhiberingsförmåga, slutledningsförmåga och verktygsanvänding. När man sedan jämför homo erectus med homo sapiens ser man att dessa tendenser fortsätter. Mer generell processkraft och viss specialisering.

Gränsen för kognitiv utveckling slutar inte här. Många forskar just nu på hur robotar kan lära på ett motsvarande sätt som barn gör. De härmar ett barns utvecklingssteg för att åstadkomma en liknande utveckling. Artificiell kognitiv utveckling bygger på allt vi vet om mänsklig fyologenetisk och ontogenetisk utveckling. I vissa fall kan vi få detta bekräftat genom att en robot lyckas åstadkomma motsvarande utveckling men vi kan också bli förundrade att ett artificiellt självorganiserat system kan lära på vis vi inte själva har lagt märke till. Det kommer att kunna hända mycket på detta områden inom de närmsta decennierna.

Ytterligare en del av kognitiv utveckling hänger ihop med förhöjd kapacitet på artificiell väg. Hur ska vi hantera möjligheterna att utvecklas snabbare eller till nivåer som nästan ingen idag når med hjälp av medicinering eller implantat? Vi vet inte hur långt vi kan nå och vi vet inte hur illa det kan gå. De flesta förstärkande medel som finns idag har bieffekter som skapar problem. Implantat kan idag hjälpa människor som har varit med om svåra olyckor att nu kunna leva relativt normalt. Vad händer när vi sätter in förstärkningar hos normala individer. Vad kan de uppnå utöver normala förmågor. Frågorna är många och av etiska skäl är resultaten få. Här finns det mycket att invänta under de kommande decennierna.

Inom fältet kognitiv utveckling finns det rum får en stor variation av teorier. I grunden finns det tre grenar. En gren menar att det mesta är medfött. Den utveckling som sker följer en förprogrammerad plan som ligger i våra gener. Här handlar det om utveckling i grad. Förmågorna finns där från början men de förfinas med åren. En annan gren menar att vi är födda med ospecifika förmågor med mängder av processkraft. Vi är som tomma ark men kan lära oss mängder under livet gång. Här kan utveckling innebära skillnader i art. Att vi är så lika som vi är och har utvecklat samma förmågor beror på att vi exponeras för samma miljöer. De som utvecklas i helt olika miljöer utvecklar delvis olika förmågor. En tredje gren, kallad startpunktsnativism, utgår ifrån att vi har en stor genetisk påverkan det första året men att miljön därefter alltmer sätter sin prägel på utvecklingen. Den mesta empirin stödjer det tredje alternativet. Vad som återstår är då hur mycket som är medfött och hur mycket som påverkas av miljön.

Det finns naturligtvis också en rad teorier och modeller över hur den fylogenetiska utvecklingen har förändrats stegvis. De flesta modellerna startar med en gemensam anfader till homo-släktet och schimpanserna, pan-släktet. Skillnaderna mellan modellerna baseras dels på hur många steg som har förlöpt sedan vi hade en gemensam förfader och dels vilka som är de senare stegen rent kvalitativt. Vissa menar att språkförmågan är den högsta nivån. Andra menar att kreativitet är den högsta nivån. Ytterligare någon modell menar att intentionalitet av tredje graden och högre är det som utmärker oss. Ett fjärde förslag bygger på att vi först utvecklade en hög grad av modularitet men senare har skapat öppningar mellan modulerna som gör oss mer flexibla. Diskussionen lever vidare.

Vi fortsätter att lära oss om kognitiv utveckling eftersom det hela tiden görs landvinningar inom området. Nya arkeologiska fynd ger oss nya tankar kring våra förfäders förmågor. Bättre modeller för vad fossil betyder bidrar också. Nya studier på barn driver på fältet. Likaså studier på andra arter. AI och robotik är under stark utveckling vilket därmed också påverkar vår syn på och förståelse för kognitiv utveckling. Allt detta sammantaget gör kognitiv utveckling till ett ständigt aktuellt område. Detta områdes kultivering bidrar i sin tur till bättre förståelse för mänskligt tänkande och mer precisa modeller över det senare. Kognitiv utveckling är en ytterst levande gren inom kognitionsvetenskap.

Vad har du för tankar om kognitiv utveckling och var ligger dina främsta intressen? Är det något du anser bör läggas till för att fånga vad kognitiv utveckling står för?

1 jan 2019